Ethereum är en blockkedja som lagrar, överför och ger ut sin egen kryptovaluta.
Ethereum använder också proof-of-work som konsensus-algoritm (mining) för att upprätthålla säkerheten och tillhandahålla kryptovalutan ether. Grundaren Vitalik Buterin är en offentlig och välkänd person. Utöver detta är Ethereum även ett nätverk och plattform för blockkedjebaserade applikationer och tjänster, vilka går under termen DApps (decentralised applications).
Ether fungerar som ett bränsle för alla applikationer (DApps) som är byggda för blockkedjan Ethereum. När fler och fler användare flockas till Ethereum-applikationer resulterar det i att de obligatoriska transaktionsavgifterna går upp.
Ethereums applikationer ökar i popularitet, vilket visas av potentialen i de ökande transaktionsavgifterna. En av de viktigaste drivkrafterna bakom detta är DeFi-rörelsen som handlar om viljan att bygga all slags decentraliserade finansiella tjänster på Ethereum, till exempel plattformar för lån. Dessa plattformar, och faktiskt alla Ethereum-baserade tjänster, möjliggörs av en teknik som kallas smarta kontrakt.
Generellt sett är smarta kontrakt mjukvara som drivs på en blockkedja och utför vissa handlingar baserat på vissa villkor, utan mänsklig inblandning. Det mest populära exemplet på detta är hanteringen av växling mellan två kryptovalutor, till exempel mellan ether och en ERC-20-token.
Vad är ERC-20-tokens och hur skapas de?
En ERC-20-token är en kryptovaluta som skapas genom ett smart kontrakt och som ges ut via det smarta kontraktet. För att ge ut en ERC-20-token är det nödvändigt att programmera ett smart kontrakt som uppfyller sju grundläggande funktionaliteter.
Dessa funktionaliteter kokar ned till följande:
1) Namnet på token.
2) Symbolen (ticker) för token, som “ETH” för ether.
3) Svaret på frågan: Hur många tokens kan det maximalt finnas (totala tillgången)?
4) Hur många tokens av den totala tillgången som någonsin kommer ges ut till allmänheten.
5) Kontrollera varje transaktion med denna token mot den totala tillgången.
6) Tillåta att användare kan överföra tokens till andra användare.
7) Tillåta kontroll av saldot för alla plånböcker som håller denna token för att säkerställa att de har täckning för de transaktioner de vill göra.
När dessa funktionaliteter väl är tillgodosedda kan ett smart kontrakt agera både som utgivare av och ett valv för en ERC-20-token.
Ett exempel är USD Coin-projektet som ger ut en “stablecoin” till de investerare som överför amerikanska dollar, så snart det smarta kontraktet registrerat att dollar har mottagits. Det smarta kontraktet ger samtidigt alltid ut fler USD Coins i takt med att reserverna i amerikanska dollar växer.
Sammantaget tog kryptovaluta-revolutionen 2016 ett stort steg framåt i och med lanseringen av ERC-20-tokens, eftersom i stort sett vem som helst kan skapa en egen kryptovaluta genom att programmera ett enkelt smart kontrakt.
Ethereums mest omtalade svaghet är att dess blockkedja inte är flexibel nog att möta tillväxten av applikationer (DApps). Historiskt har Ethereums nätverk blivit nästan oanvändbart varje gång som en eller flera av dess applikationer exploderat i popularitet. För att möta detta har Ethereums utvecklare arbetat på en övergång från proof-of-work till proof-of-stake som konsensusalgoritm för nätverket.
Detta kommer innebära att Ethereum kommer ha “validerare” eller “spelare” (stakers) istället för grävare (miners). Detta betyder att användare kan förtjäna rätten att godkänna transaktioner baserat på hur många ether de har satsat och placerat i plånböcker som är kopplade till blockkedjan. För detta krävs att användaren satsar minst 32 ether.
Precis som för miners kommer de som satsat ether att ta emot blockbelöningar för att de verifierar transaktioner, såväl som transaktionsavgifter för att de styr transaktioner från en plånbok till en annan. Tanken bakom bytet av konsensusalgoritm är att nätverket kommer att kunna hantera fler transaktioner än det kan idag.
Denna text är avsedd att informera och är inte en investeringsrekommendation.
